Jag lever ett liv i musikens och dansens tecken. Mitt första musikinstrument var en blå mungiga som jag fick i 6-7 årsåldern. När jag var åtta år började jag att dansa i Bålsta Folkdansgille. Ungefär samtidig inleddes den obligatoriska blockflöjtsundervisningen i kommunala musikskolan. Min mor Ulla Runberg hade spelat fiol i sin ungdom och fiolen fanns undanlagd i klädkammaren. Nu kom den fram och jag gjorde mina första stapplande försök. Jag bestämde tidigt att fiol skulle bli mitt instrument. Andra året i musikskolan fick man välja mellan blockflöjt och mandolin. Den senare har samma grepp som fiolen så jag började spela mandolin. För ändamålet inköptes ett instrument som jag flera år senare sålde vidare till en medlem i Södra Bergens Balalajkor. Ulla gick en kurs i nyckelharpsspel, men tog sedan upp sitt eget fiolspel. Alf Ferb som var spelman i folkdanslaget drog ihop ett spelgäng där bygdens spelmansprofiler slöt upp. Det var Erik Kjellgren, Signe Svennberg och Knut Sahlin. Tredje året i musikskolan fick man välja ett ”riktigt” instrument. Behöver jag nämna mitt val? Efterhand började jag också vara med i Alfs spelgäng. Dessutom fick jag hänga med Signe och Knut när de spelade till folkdanslagets träningar. När Signe tyckte att jag var nog upplärd så ”pensionerade” hon sig. Sedan skötte jag och Knut musiken till dansträningar och uppvisningar i 10 år tillsammans. 
1981 när jag var 13 år investerade jag i min första egna fiol. Jag valde ut den bland ett tjugotal andra fioler hemma hos fiolbyggaren Sven-Erik Larsson i Enköping. Jag tog för säkerhets skull med mig tre fioler hem men det var egentligen helt onödigt. Det var aldrig någon tvekan om vilken fiol jag ville ha. Snacka om kärlek vid första stråkdraget! Sven-Erik byggde närmare 150 fioler och jag har genom åren provspelat de flesta. Det skulle aldrig falla mig in att byta ut min mot någon annan, vare sig av hans eller någon annans alster. Med visst ekonomiskt stöd från min morfar, Olof Dagberg, köpte jag alltså nr 56 (byggd 1980). Senare har jag även köpt nr 106 (byggd 1985) och en av de två s.k. hotellrumsfioler som Sven-Erik har byggt. Visst har jag ägt fler fioler i mina dar men det har alltid varit Sven-Erik-fiolerna som har varit mina redskap.