Ja vem är jag nu då? Ja det kan man fråga sig men här kommer lite upplysningar *S*

Påsken 1944 såg jag dagens ljus för första gången. Det var i Ängebäck, en by utanför Degerfors i det sköna Värmland. Barnmorskan tyckte också att det verkligen var påsk hos oss. Vi hade 100 dagsgamla kycklingar på köksbordet på grund av strömavbrott, Jag växte upp där på landet och jag har fem äldre syskon.

Min far arbetade på Degerfors Järnverk som valsverksarbetare och min mamma fanns alltid hemma. Det bidrog till att jag fick en trygg och härlig barndom och jag har bara ljusa minnen därifrån.

På vår lilla gård hade vi en del djur som jag fick pyssla med.  Det fanns 300 höns, kycklingar, får, lamm, kalkoner, ankor, hundar, katter och ibland någon gris och kossa.

Efter skolan gick jag en ettårig handelslinje och började därefter arbeta på pressverkskontoret i Degerfors Järnverk som kontorist och var där i c:a 5 år. Tog då även en del kurser på Hermods som min arbetsgivare bekostade efter uppvisande av godkänt betyg.

Ja efter Degerfors så flyttade jag till Karlskoga och började arbeta vid Polisen, där jag var några år. Hade även förordnande som stämningsman vid Karlskoga Domsagas Häradsrätt. Öppnade även en liten skrivbyrå som extrajobb. 

Flyttade till Örebro och började på Nykterhetsnämnden. Träffade min man och vi gifte oss och vi flyttade till Södertälje där jag fick jobb som sekreterare på Alfa Laval.

Barnen föddes l972 och l976. Två underbara killar som nu vuxit upp och har det bra på alla sätt.

Jag arbetar som familjehem/jourhem sedan l977 och har haft ett stort antal barn och ungdomar boende hos mig på kortare eller längre tid.

Min insyn i familjevården började vid polisväsendet där jag arbetade på socialsektionen (socialpolisen). Här fanns alla varianter på de problem som har sin fortsättning på Socialnämnden. Även när jag jobbade i Örebro på nykterhetsnämnden fick jag en gedigen erfarenhet från hem med missbruksproblem.

Ja det var lite om mig och vill du veta mer så får du väl kontakta mig. Jag försöker att alltid se positivt på livet eller som en sann Värmlänning säger. Det ordnar sig alltid å gör det inte det .....då kvetter dè