Den 22 mars 2009 förändrades mitt liv fullständigt då min och Karls dotter Elin föddes. Förlossningen gick snabbt då Elin föddes 10 dagar tidigare än beräknat. Min kärlek till Elin växer sig starkare för varje dag.

Mitt stora fritidsintresse är hundar och hundträning. Min första egna hund var Bordercollien Acke som jag köpte hösten 1986, när jag var 12 år. Innan dess fanns blandrashunden Sassa i familjen som på ålderns höst flyttade till en bekant. Med Acke provade jag på lydnad, agility, vallning och spår och att jag blev fast i hunderiet har jag min allra första instruktör Anna-Maria Gustafsson att tacka för. Att komma till Borlänge BK som tolvåring var inte så lätt alla gånger men Anna-Maria sporrade mig att fortsätta träna för att sedan även våga mig ut och tävla. Jag och Acke fick många tävlingsframgångar tillsammans.


Sedan flera år tillbaka är det vallning och agility som ligger mig varmast om hjärtat. Lydnadsträningen har jag nästan slutat med och ägnades mest åt vintertid då det är svårare att träna både agility och vallning. Agility är den disciplin jag känner att jag kan mest om, medan jag i vallningen känner mig som den eviga novisen.

Jag har två hundar just nu, Algot och Mick och de är alla av rasen Bordercollie. Jag tävlar mycket i agility och är sedan 2006 distriktsansvarig för agilityn i Uppland.

Jag är definitivt en kvällsmänniska eller kanske kan man t.o.m. säga nattmänniska för så fort jag får ledigt lite längre så vänder jag på dygnet.

 

Mera om Mig

I mitt liv händer även lite som inte har med mina hundar att göra och det finns fakta du kanske inte redan visste.  

USA

1994 bodde jag i USA och arbetade som au pair hos familjen Wheeler och det gjorde att USA nu är ett av mina favoritländer.

Klicka för USA-bilder

SEMESTER

Som lärare har jag ledigt hela somrarna och semestern för mig består ofta av en eller flera veckor med agilitytävlingar på varierande platser i Sverige och Norge. När jag inte tränar eller tävlar med mina hundar så tycker jag om att resa utomlands och skulle gärna resa mer än jag gör. När man har hund så är det inte bara att åka iväg på en sista minutenresa utan det gäller att planera så att hundarna har det bra för annars blir det ingen bra semester för mig. 2005 åkte jag och Karl till Turkiet för andra gången. Senaste utlandsresan var sommaren 2008 då vi bilade till Kroatien. För tillfället drömmer jag dels om att få besöka USA igen och dels att göra ytterligare en resa till Storbritannien, men denna gång tillsammans med hundarna som nu är rabiesvaccinerade och fylla dagarna med hundträning och tävling förutom det som vanliga turister gör.

Klicka för Turkiet-bilder

 VARGAR

Mitt hundintresse har gjort att jag även är fascinerad av vargar och har besökt Kolmårdens vargar vid två tillfällen och tyckte att det var oerhört spännande och lärorikt. Jag kommer med stor sannolikhet att åka dit igen och jag rekommenderar er andra att boka in en träff.

Klicka för vargbilder

MAT

Jag fullkomligt ÄLSKAR jordgubbar och det finns nästan inte något stopp utan jag äter så länge det finns. Jag har arbetat som jordgubbsplockare en sommar och då fick man äta så mycket man ville och man skulle kunna tro att jag fick nog men så blev det inte utan jag gillar det minst lika mycket fortfarande.

Jordgubbar är godast som de är men man kan göra lite annat gott av dem också som t.ex. smoothies.

När det gäller mat i övrigt så är det tråkigt att behöva erkänna det men det finns väldigt mycket jag inte tycker om. Det gick an när man var yngre men att som vuxen behöva säga att man inte tycker om passar sig inte riktigt. L

BRAND

Jag bodde i Värnamo i Småland i knappt ett år och då var jag med om något ganska så traumatiskt. Karl och jag hade flyttat ihop och som vanligt hade Karl gått och lagt sig före mig och när jag gick och lade mig så tyckte jag att det luktade konstigt i lägenheten. Jag kunde inte släppa det helt och när jag låg på rygg i sängen och tittade upp i taket så såg det inte ut som vanligt. Jag väckte Karl och frågade om det var rök i taket. Det var inte förrän jag uttalade orden som jag fattade var det var jag sa och då fick vi bråttom. Det visade sig att jag hade rätt. Vi bodde på fjärde våningen i ett höghus (7 våningar) och eftersom vi inte visste vart det brann så hade vi ingen aning om hur det såg ut i trappuppgången, men vi kunde se att det var därifrån röken trängde in i vår lägenhet. Jag och Karl hämtade handdukar som vi band runt våra munnar och så kopplade vi en hund var och öppnade dörren! Det vällde in svart och stickande rök i lägenheten och vi såg inte någonting. Vi gick några steg men sedan bestämde vi oss för att vända tillbaka in i lägenheten eftersom det faktiskt inte brann hos oss. Det hela slutade väl för alla människor i huset och det blev endast materiella skador. Det visade sig vara en TV i lägenheten bortanför oss som hade fattat eld och det var därför det var sådan enorm rökutveckling. Vi fick vädra ordentligt i några dagar och i trappuppgången fick de måla om och sanera. Denna händelse har påverkat mig så pass mycket att jag får obehagskänslor när jag känner brandlukt.