Håkan Hellström har aldrig myglat med att han snor textrader och melodislingor.
”Det här är textrader som har förändrat livet på mig, och eftersom jag skriver om mitt liv så är det oundvikligt att ta med dem”. Han fortsätter med att säga att Morrissey varit en stor idol och att hans texter fick honom att vilja göra något liknande. Få folk att hålla om hjärtat för att man varit så ärlig och skrivit någonting som berört så starkt. 1

Stölderna från Smiths, då framförallt textskrivaren Morrissey, är många. Den enligt Håkan själv starkaste raden som Morrissey skrivit är, ”Everybody got to live their lifes and god knows i got to live mine”. Denna rad finns plagierad i ”Atombomb” på debutalbumet, ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”, ”Dom har gått för att leva sina liv – och gud vet att jag måste leva mitt”. 2

Att Håkan Hellström har inspirerats rent textmässigt är uppenbart. Vad som däremot inte är lika uppenbart är att Håkan och Morrissey har ett liknande sätt att se på musik och textskrivande. I en intervju ifrån P3 säger Håkan Hellström att hans mål inte är att vara depressiv men att det ofta blir så eftersom han skriver om det som händer i hans liv. Att han på något sätt vill att allting ska vara bra, men hur mycket han än försöker så går det inte. Liknande tankar presenterade Morrissey i en intervju i Dagens Nyheter, han menar på att miserabilismen i hans musik är en enda stor lögn påhittad av kritiker. Det handlar istället om att skildra verkligheten och att han blev för sina fans den mänskliga röst som sade det de kände. Om verkligheten sedan är dålig så skildrar han den så – precis som Håkan gör. 3

Det är mycket vanligt att artister och band format en till den man är idag. Att de är den egentliga anledningen till att man agerar och tycker på ett visst sätt. Håkan och The Smiths är inget undantag – likheterna fortsätter nämligen. Håkan Hellström har sedan tonåren strävat efter att hela tiden nå det onåbara. Målet har hela tiden varit att komma högre, att komma upp till paradiset som oftast illustreras med hjälp av himmelen. Morrisey fortsätter i samma DN-intervju på exakt samma spår.

"I’m only attracted to the things I never can become or get. My pop career would be finished if I found total harmony. You can’t get everything. My life hasn’t been that bad. It would have been more tragic if I still had been alone in some terrible bedroom somewhere. But popular music saved me, and that’s a perfect substitute for love relationships."

Just det sista i den meningen, är av väldigt stort intresse när det gäller Håkan Hellström. Han har ofta på konserter och intervjuer berättat om hur popsånger räddat livet på honom alla de gånger han blivit nobbad av tjejer. Likt Morrissey har han haft ett väldigt struligt kärleksliv, (ett förhållande på 28 år) detta märks vidare i ”Vi två 17 år”. Han har i den låten kopierat avslutningen ifrån ”Rubber ring”, ”You are sleeping you don’t want to believe” – ”Men du sover ju – du hör ju inte på”. Rubber ring handlar mycket om det som Håkan ofta pratar om, nämligen hur popsångerna har räddat livet på han och att han aldrig ska glömma bort att det var de som faktiskt räddade honom vid flertalet tillfällen. 4

Referenser
1 - Bomben, Artikel – "Känn ingen sorg för mig Göteborg"
2 - Aftonbladet – (http://www.aftonbladet.se/noje/0012/02/hellstrom.html)
3 - P3 Musikjournalen
4 - Dagens Nyheter - http://www.morrissey-solo.com/content/interview/mozdn1197.html

Reflektioner/Diskussion om Håkan Hellström
Håkan Hellström är för mig ett lysande exempel på de avtryck som The Smiths har gjort i pophistorien. De har inte bara format honom rent musikaliskt, utan även som en person. Som ovan, nämnts visas detta tydligt i hans texter, men det som mer är intressant är likheterna mellan hans personlighet och Morrisseys. Vissa kan påstå att det är en slump, men jag är inte riktigt böjd att hålla med. Upptäcker man The Smiths i precis rätt tidpunkt förändrar dem en så till en grad att det gör avtryck i allting man gör. Håkan Hellström hade troligen varit en liknande person som den han är idag, men låtarna och det Smiths sa fick honom in på ”rätt” spår. De fick honom att tänka efter och det är just det som har gjort honom till den han är.

Jag är övertygad om att Håkan Hellström hade varit en artist idag även om The Smiths inte funnits. Så stora är inte influenserna. Vad jag däremot tror är att Håkan Hellström inte hade varit en lika ödmjuk och perfekt popstjärna om han inte växt upp med The Smiths och dess låtar. Låtarna, tillsammans med den uppväxten han fick, skapade grunden till de låtarna vi har idag. Den intressantaste frågan är dock den som Nick Hornby tog upp i High Fidelity,

”Vad kom först, musiken eller olyckligheten?
Lyssnade jag på musik för att jag var olycklig
eller är jag olycklig för att jag lyssnar på musik?
Kan alla dessa skivor förvandla en till en melankoliker?”

Min teori är att man söker efter ett behov när man inte har varken kärlek eller popularitet. Popmusik är då ett utmärkt substitut för det. Popmusiken kan förändra din värld, få dig att se saker på ett helt annorlunda sätt, få dig att bli supermannen för en dag eller helt enkelt bara få dig att gråta. Det är just därför Håkan Hellström har kunnat skriva de här låtarna. Han hade olyckan som krävs för att man ska kunna göra riktigt bra musik. Det var därför Morrissey kom in i hans liv – han behövde någon som hade varit ensam varje natt och haft som högsta önskan att någon, bara någon, skulle bry sig om honom. Vi människor söker hela tiden efter någon att identifiera oss med – hade Håkan varit klassens tuffaste killen hade han aldrig lyssnat eller förstått Smiths. Nu var han inte det och då blev det nästan en självklarhet för honom att söka tröst i The Smiths. Nu tio år senare tycker han säkert att det är det bästa som kunde ha hänt – för utan utanförskapet hade han inte stått där han står idag.

Slutligen måste jag även reflektera lite över den hetsjakten som rådde mot Håkan Hellström angående hans låtstölder. En del påstår att han bara är på låtsas eftersom han har snott delar av låtarna. Sådana personer har inte förstått någonting av popmusik överhuvudtaget – musik handlar om att uttrycka det man känner, om någon sedan sagt eller gjort det bättre finns det ingen anledning till att försöka toppa det – då är det bättre att plagiera det eller låta det vara helt. Morrissey har i sin tur också stulit mycket genom åren – något som dock har förbryllat en del är låten ”Cementry gates” och följande citat:

You say : "'Ere thrice the sun done salutation to the dawn"
And you claim these words as your own
But I've read well, and I've heard them said
A hundred times (maybe less, maybe more)
If you must write prose/poems
The words you use should be your own
Don't plagiarise or take "on loan"
'Cause there's always someone, somewhere
With a big nose, who knows
And who trips you up and laughs
When you fall
Who'll trip you up and laugh
When you fall”

Utan att tvekan tror jag att Morrissey är ironisk och vill med låten snarare visa på att man får vara beredd på sitt fall om man plagierar. Både Morrissey och Håkan Hellström är dock beredda på att ta det straffet – det är just det som gör dem så bra. Att de är beredda att offra allt för att få uttrycka sig.

Avstickare
Man hör ofta på nyheterna om att stjärnorna passar perfekt in just nu för att bilda någon slags formation som inte kommer att synas på 55 år igen. Precis så var det när jag upptäckte Håkan Hellström. Allting stämde när han kom in i mitt liv. Jag skulle precis börja på gymnasiet, hade haft en sommar som kom att förändra mig totalt, och var i den åldern när man är som mest mottaglig för nya värderingar. Jag kommer ihåg att jag köpte en minidisc och till den medföljde det en skiva, på den spelade jag in Håkan Hellströms debutplatta. Det tog fem månader innan jag köpte en till skiva. Fem månader. Så länge lyssnade jag på Håkan Hellström dag in och dag ut. Min resväg är rätt lång vilket innebar att jag hann spela om skivan cirka fem gånger varje dag. Varje gång kändes den bara bättre och bättre. Jag vet att det är uråldrigt att säga, en av historiens värsta klyschor, men det kändes faktiskt som att Håkan räddade mitt liv. För fan vet om jag hade överlevt en dag utan hans musik. Utan att överdriva det minsta lovar jag att inte hade varit samma människa jag är idag om inte Håkan hade kommit in precis vid det där tillfället i mitt liv.

Anledningen till den här avstickaren är för att visa hur perfekt historien ibland kan fungera. Känn ingen sorg för mig Göteborg, blev den där skivan som ändrade mitt förhållande till musik från att vara passionerat till att bli besatthet. Skiva efter skiva köptes in och snabbt fastnade ett nytt band i min hjärna – The Smiths. På något sätt förstärkte de allting som Håkan sagt och gjorde det än klarare att, fan så här fungerar världen. Det är PRECIS så här det är. Och det är så det ska vara. Artister ska få en att vilja dyka vidare i vad som har inspirerat dem. Och ingen är gladare än jag än att jag fick min Håkan och att han fick mig att upptäcka The Smiths.