Velvet
Underground är förmodligen det band som har förändrat
musiken mest efter att ha lagt instrumenten på hyllan. Faktum är
att Velvet Underground var enormt ignorerade under sin period – de har
dock fått desto mer uppmärksamhet på senare år.
Lou Reed, frontfiguren i Velvet Underground, växte upp i en förort till New York. Många menar att han blev formad under sin period på universitet Syracuse som låg en bit bort ifrån New York. Han sysslade där med allting förutom skolan, han spelade i diverse rockband, läste böcker och framförallt, hängde på barer. Droger kom snabbt in som en viktig stöttepelare i hans liv och redan under den här tiden skrev han ”Heroin”, som är en fantastisk sång om hur Lou Reed känner sig när han är hög.
" I
don't know just where I'm going
But I'm gonna try for the kingdom, if I can
'Cos it makes me feel like I'm a man
When I put a spike into my vein
And I'll tell ya, things aren't quite the same
When I'm rushing on my run
And I feel just like Jesus' son”
Lou Reed var en extremt
svår person att ha att göra med. Han argumenterade alltid emot
folk och vägrade att göra som alla andra. Han led dessutom av en
enorm paranoia, som tros ha sin grundform i att hans föräldrar utsatte
honom för elektrisk behandling för att komma till rätta med
hans, i deras tycke, udda idéer.
Lou Reeds högsta dröm var, som många andras, att bli en rock’n’roll
stjärna. Till skillnad från många andra hade dock Lou Reed
verkligen talang. Han kunde stå på en scen och komma på
textrader till en sång samtidigt som den spelades för första
gången. Faktum är att Lou Reed ofta har gått in i en studio
helt tom och spelat in ett album helt byggt på det som kommer ut honom
för stunden. Ett skivbolag fick tycke för hans talang och anställde
han som låtskrivare. Han fick en hit och skivbolagsdirektören ville
nu till varje pris ordna ett band åt Lou. Till slut hittade han John
Cale och de Maria - bandet The Primitives var startat.
The Primitives blev dock inte särskilt långvariga. John Cale och Lou Reed som blev stammen, fortsatte dock att experimentera och bytte ofta bandnamn. Bandet utökades även, in kom Sterling Morrison och Moe Tucker. Nu började det som skulle bli Velvet Underground ta form. Uppträdandena skedde alltid iklädda svarta kläder och svarta glasögon. Konstnären Andy Warhol var under denna period ute efter ett rockband och när han såg Velvet Underground var han såld. De inledde ett samarbete men Andy Warhol var inte riktigt nöjd med Lou Reed som sångare. Andy introducerade fotomodellen Nico för gruppen och föreslog att hon skulle sjunga gruppens alla sångare. Övriga bandet vägrade dock låta henne sjunga alla låtar men Lou Reed skrev de tre sångerna, Femme Fatale, I’ll be your mirror och All Tomorrows Parties till Nico som hon sjöng. Nico blev aldrig särskilt accepterad av gruppen och vid sidan av musiken umgicks hon aldrig med bandet.
Andy Warhol var eld och lågor över bandet och beslöt sig för att spela in bandets första skiva – The Velvet Underground & Nico. Som producent står Andy Warhol för den här skivan men faktum är att Andys musikaliska insatser för skivan är minimala. I själva verket var det pengarna och stödet han ställde upp med. Skivan blev dock inte den kommersiella succén man hade hoppats på. Anledningarna var många, bland annat att musiken ansågs för svår för sin tid. Andra problem var att låtarna blev bannlysta av radiostationerna och att skivbolaget hade stora problem med att faktiskt få ut skivorna i skivbutiker. Skam den som ger sig dock. VU bet ihop och började inspelningen av White Light/White Heat. En skiva där Nico inte fick sjunga på en enda låt. Detta upprörde Andy Warhol som slutade att bry sig om bandet. Lou Reed gjorde processen kort genom att helt enkelt säga till Andy att han inte längre behövdes och sparkades från bandet. Efter att White Light/White heat var färdiginspelat utbröt det ett stort bråk mellan Reed och Cale. Båda var oense om vilken riktning musiken skulle ta och bråket blev tillsist så stort att Reed sparkade, till bandets förtret, Cale från Velvet Underground.
Lyssnar man på Velvet Undergrounds skivor hör man snabbt vändningen efter White light/White heat. Balladerna tar större plats och Lou Reed tar också större plats. Cales ersättare blev Doug Youle, en person som inte alls hade lika mycket åsikter om musiken som Cale tidigare hade haft. Bandet började bli mer och mer otajt och när de gick in för att spela in sista skivan, Loaded, var insperationen helt borta. Trots detta innehåller skivan några av bandets bästa låtar som, Sweet Jane. Efter att Loaded var färdiginspelad hoppade Lou Reed av bandet. Han var less på att känna pressen från skivbolaget att hela tiden skriva hits. Att skriva hits var aldrig målet för Lou Reed. Han ville bara leverera så bra rock’n’roll låtar som möjligt. Om det sedan blev en hit eller inte rörde honom inte i ryggen.
Referenser
http://www.scaruffi.com/vol2/velvet.html
http://www.allmusic.com/cg/amg.dll?p=amg&uid=
5:39:03|AM&sql=B6q6tk6jx9krj~C
